Det händer så himla mycket.
Små pojkar med stora vapen.
Hur fan kan man ha vapen som hobby?
Upprördhet, nedstämdhet. Hur ska man vara? Fortsätta med alla meningslösa ting, ordna gulisintagningar och inreda lägenheter?
Hjälper det att gå på bönestunder i Domkyrkan? Och tända ljus? Tala om att människor inte ska lämnas ensamma, tala om statistik och fel på samhället och hur sjukt allt egentligen är och finns det en statlig konspiration på att det ska finnas vapen ute i landet? Hjälper det att göra sånt? Be, tala, tända ljus. Gör de verkligen det? Hjälper?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar