sjunger Nick Cave, och så som jag tror att han menar det så tror jag att han har rätt.
Jag sitter hemma hos oss. Har sovit hur länge som helst idag, förstört den där dygnsrytmen. Jag dricker kaffe med uppvärmd mjölk och sirap. Jag snyltar chokladbitar av S-T när jag tror att hon inte ser. Nu har jag det bra.
Men det har varit en konstig vecka. Jag har varit nervös, illamående och yr. Usch för sånt.
Dock, goda nyheter även.
En efterlängtad andlig fördjupningsgrupp för teologer har sett dagsljus. Gud och jag, heter den. Eller gurujag.
Jag har åter fått se på Rederiet i goda vänners lag. Och äta sushi, fast mest för wasabins skull.
Jag och Emil (vars namn fortsätter att vara fiktivt) var hard core-studerande i lördags. Vi fick massor gjort, varav allt var studierelaterat, och en bråkdel studiepoängsrelaterat.
Och igår impulsordnade jag och S-T en filmkväll. Som va som SÅ lyckad. Vad glad jag blir åt människorna i min närhet.
Stora E är saknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar