... att jag före julen skrev en påminnelse åt mig själv. En påminnelse där jag vädjade till mitt nutida jag att inte låta ogjort arbete ligga på hög, att jobba lite hela tiden så att det aldrig blir någon panikartad slutrush.
Nå. That didn't work out very well.
Nu är det deadline på deadline igen.
Hur kunde det bli så här? How have I offended thee?
2 kommentarer:
åå, orka, kämpa, kära du. våra dagar kommer att återförenas, som SÅ.
Käraste vän! Jag lider med dig! Inte bara för att jag är ledsen för din skull, utan även för att jag har samma problem själv. Jag saknar dig. Oerhört.
Skicka en kommentar