Mitt i det mest intensiva kandiskrivandet kom min systers familj på besök. (Min syster tog en bild.) Så skönt att ha besök, och roligt! Perfekt omväxling till skrivandet. Tänk att ett hem kan ha lite aktivitet på gång hela tiden, det glömmer jag lätt när jag bor ensam. Så medan jag rör ihop lite pastasås och river parmesanost hör jag följande konversation:
"Tämä pyöräilylamppu on mun."
"Eipäs kun mun!""No sitten mä lyön sua tohon."
Och jag har sån lust att kasta mig in i bråket och ropa att cykellampan faktiskt är MIN, att det är jag som köpt den på clas ohlson och jag har faktiskt kvitto. Men så minns jag att jag är 23.
Jag gläder mig åt att 3-åringen yttrade de kärleksfulla orden "Lissu kun sä olet mun rakas niin sä saat ny tiskata loput", och åt att 6-åringen delar min Don Rosa-fascination.
En av de bästa grejerna jag vet är att få vara moster. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar