Förra sommaren gjorde jag det där som jag av princip inte ska göra: slöshoppa kläder jag varken behöver eller har rätt storlek till, bara för att det är rea. Första dagen med plagget känns fräsigt, hurra nu är jag lika cool som tonåringarna, men sen försvinner fräset och plagget inleder sin resa till längst-bak-i-garderoben-land. Plagget känns inte "jag" och tonåringarna har redan hittat nånting coolare (det är därför plagget var på rea). Att förra sommarens impulsköp dessutom har trycket "no regrets" är ju lite kul. Vad kostade den? Tio euro, tolv? Hur mycket god mat hade jag inte fått för det? (En lyxig couscoussallad med fetasojabullar.) Hur många corona? (4). Klart att jag ångrar köpet.
Men så grävde jag fram plagget en dag, och tänkte att nu saakeli ska det här bli mitt plagg och inte bara en lätt vinst för jc. Och jag lyckades en gång, med orange tröja under och favoritkoftan på. Vilken flax. Och sen lyckades jag en gång till, med rosa topp och blåa schlakabyxor. Och nu plötsligt har plagget blivit mitt, ja jag är till och med lite förtjust i det. No regrets, liksom.
 |
| Om ni undrar över sladden så är det samtal med F på gång. Jag går ofta runt i mitt hem medan vi pratar om kvällarna; plockar undan grejer, röjer upp. Ger mina krukväxter lite kärlek. Och knäpper outfitbilder tydligen. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar