Hej, tänkte berätta att jag också finns på instagram. En hittar mig som liteskrik. Har en* inte smarttelefon hittas mina bilder här: Liisas instagram
Jag har använt instagram i några månader nu och är så nöjd. Det passar mig ypperligt. Jag får visa alla roliga och fina grejer jag ser men inte hinner blogga om. Dessutom är det spännande att få nya följare. Just nu har jag en följare som är väldigt anonym (man ser aldrig hennes ansikte på hennes bilder), men som jag ändå anar vem det är. Varje ny bild hon lägger upp är en ledtråd till vem hon är. Hon hade t.ex en bild av En liten skillnad samma dag som den kom från tryckeriet. S p ä n n a n d e.
I början av året spreds en grej på facebook, om en happy moments-jar. För varje bra sak som hände en under årets lopp skulle en lägga en lapp i en stor glasburk. På lappen skulle en kort beskriva den positiva händelsen. Sen i slutet av året skulle en ha en salig lyckoburk att rota runt i när livet såg mörkt ut. Oh well, fin tanke, men inget jag skulle orka göra. MEN INSTAGRAM. Funkar ju precis så där. En** dokumenterar sina fina stunder (fast för mig får också asiga stunder vara med) och sen kan en scrolla runt i sitt arkiv när en känner sig deppad. Heja heja***.
*Ja, detta inlägg testar hur det funkar att använda en i stället för man.
** Okej, här börjar det ta emot. Känns inte grammatikaliskt korrekt att överallt tråtta in EN hit och EN dit och EN slank EN ner i diket.
*** Och jag är inte sponsrad av instagram. Borde kanske vara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar